Nu är det uppbrottsstämning här. Idag åker västgötarna hem, och eftersom de är så många fler märks det på alla i gruppen. Nu vill jag egentligen bara hem, men jag hoppas på att få lite mer sol idag och imorgon förmiddag.

Den här veckan har vi haft en kväll när vi åt pizza på Nautilus (måndag), på tisdagen var det allsång på Nautilus men vi satt på Hans balkong istället (jag och Hans, Håkan, Emma och Michelle samt Alf), på onsdagskvällen var det avslutningsfest och samma gäng plus Kerstin och Stina satt åter på Hans balkong, och igår kväll, torsdag, gick jag tillsammans med Hans, Håkan Emma och Michelle upp till den översta av Herceg Novis tre borgar - Španiola, byggd av turkarna på 1400-talet när de regerade här, men senare renoverad av spanjorerna, därav namnet.. Mellanborgen heter Kanli Kula, "Blodstornet", den är byggd av turkarna på 1500-talet och heter så eftersom turkarna brukade hänga sina motståndares huvuden runt borgen. Den borg som ligger nästan ända nere vid vattnet heter Fortae Mare.

Španiola ligger 170 meter över havet, och Herceg Novi några kilometer från Igalo, så att promenera både dit och hem hade blivit lite väl häftigt för vissa av oss (inklusive mig) så vi tog taxi nästan ända fram och gick tillbaka, och det blev häftigt nog. Vi är flera som är rätt möra idag. På väg hem åt vi på Sportcaféet i Herceg Novi igen.

Jag har hundratals foton från de senaste dagarna, och dessa kommer att läggas till bildgallerierna, men det får bli när jag kommit hem eftersom de är så många; då är det skönt med snabbare och stabilare internet. Idag är sista träningsdagen, jag hoppas hinna sola lite, vi ska panta flaskor, kanske handla nåt mer, ikväll tänkte vi äta på Romana. Imorgon kanske jag hinner sola lite till (om vädret tillåter, det är växlande molnighet nu och väderprognoserna är oeniga om utgången), sen packa ihop allting. Vi ska äta lunch klockan 12, transfern till flyget lämnar hotellet 13:30, planet går 15:55, mellanlandar i Frankfurt mellan 18:00 och 20:00 och sedan landar vi i Köpenhamn klockan 21:35 tror jag. Innan vi fått väskorna och kört hem närmar sig klockan nog midnatt. Det blir en lång dag.

På söndag ska jag tvätta, sen väntar en tuff arbetsvecka innan jag och barnen åker till USA nästa lördag. Jag längtar hem men vet att det blir en riktigt stressig vecka som jag bävar lite för. Jag måste handla lite presenter till Kellys familj dessutom. Jag hoppas ändå få tid att skriva om hemresan och lägga upp de sista bilderna!

Jag har lagt upp bilder från när vi var i Kotor!

Vi har haft en härlig helg här. I fredags kväll gick jag ut med Emma, Michelle, Håkan och Hans och vi hamnade på Twins. Det finns några bilder därifrån i bildgalleriet Twins. Där ligger också ett par bilder på mig och Kerstin från när vi kom hem på kvällen - efter en rask promenad i ösregn. Det hade börjat regna kraftigt och oväntat medan vi satt på Twins, och äntligen fick jag det där häftiga åskvädret som jag längtat efter. Det slog ner i havet precis utanför där vi satt.

I lördags åkte jag och Hans och Håkan till Budva. Vi tog en buss från institutet klockan 8, och åkte till Herceg Novi för att byta buss. Konduktören sa till när vi skulle gå av - men på fel ställe, så vi fick gå upp för alla trapporna, och dom är många, men vi fixade det alla tre. Vi kom upp till busstationen ungefär 10 minuter innan bussen till Budva skulle gå. Det var en fin rätt stor buss, och den körde i och för sig över Kotor, vilket gör resan 25 km längre, men den stannade bara på ett ställe (just Kotor) så resan tog ändå bara 1,5 timme, så vi var framme 10.10 ungefär. Även i Budva ligger busstationen en bit upp i stan, men där lutar det inte alls lika mycket som i Herceg Novi, som är en stad med serpentinvägar och trappor.

Vi gick rakt ner mot gamla stan. Även Budva har en muromgärdad gammal del, precis som Kotor och Dubrovnik. Den är dock inte så stor, frågan är om inte gamla stan i Kotor är större även om Kotor är en mycket mindre stad. Först satte vi oss på ett kafé och drack kaffe, sen gick vi runt i gamla stan. Det finns hela 15 bilder från Budva i bildgalleriet Budva.

Vi åt lunch på en kinesisk restaurang inne i gamla staden och det var helt klart det godaste jag ätit på mycket länge! Det var inte precis friterade-räkor-i-sötsur-sås-kinarestaurangen! Vi åt länge, länge, beställde in mer och avslutade med en stor efterrätt. Sen var vi så mätta att vi knappt kunde gå! Vi lyckades ändå ta oss till stranden och kaféet där, Mawa, där vi drack kaffe och cola. Hans och jag hade suttit på samma kafé en hel eftermiddag för två år sedan, och det var lika härligt nu som då.

Vädret var till vår fördel hela dagen. Svalt och skönt på morgonen under bussfärden, och sen varmare och soligare ju längre dagen gick. När vi satt på Mawa fick vi till och med flytta in i skuggan för att det var så varmt. Över bergen var det mörkt, riktigt svart, men nere vid kusten var himlen klarblå. Vi fick på kvällen höra att det regnat i Igalo, men vi hade som sagt kanonväder hela dagen.

Vi promenerade hem förbi marinan, där det ligger enormt stora motorbåtar. Jag undrar om det är så kul att åka med dem, jag tror att känslan av att vara på sjön går förlorad på en stor båt, som på en färja. Vi hade svårt att uppskatta hur många miljoner såna båtar kan kosta. De flesta hörde hemma antingen i skatteparadis eller på ställen som man förknippar med maffia verksamhet. På busstationen var vi 10 minuter innan bussen skulle gå - men vi missade den ändå, den gick före utsatt tid och om den gick efter vi kommit var den dessutom felskyltad. Vi fick vänta 45 minuter på nästa, som visade sig vara en liten buss i dåligt skick, som stannade vid varenda mjökpall och dessutom körde omvägar till småorter och sen tillbaka igen. I Kotor var det trafikstockning och bussen stod stilla i en tunnel rätt länge, lite obehagligt. Sen sniglade den sig genom Kotor och vi misstänkte att det hänt en stor olycka längre fram, men när vi kom dit visade det sig var ett mindre gatuarbete, stön! Vi förlorade minst en halvtimme men chauffören körde in en del av det genom att köra minst dubbelt så fort som hastighets-begränsningen på smala krokiga vägar runt Kotorbukten. När vi kom fram hade vi suttit på bussen i 2,5 timmar. Vi gick ut och åt en hamburgare på Romana, men var alla trötta och gick snart hem igen.

Igår var vädret underbart och vi gick till Raffaelo för att sola efter frukost. Många av de andra svenskarna gick också dit. Vi stannade i 2,5 timmar men Hans lyckades ändå bränna sig i knävecken (!) och det var flera andra svenska som fick för mycket sol, men jag var insmord och klarade mig helt utan solsveda. På väg hem provianterade vi, och sedan gick vi upp till hotellet och åt lunch och vilade (jag slocknade snart). Senare på eftermiddagen gick vi ner till ett internetkafé med våra datorer eftersom vi inte kom ut på nätet från hotellrummen, och inte hade gjort det sedan i torsdags. Igår kväll såg Håkan och Hans och jag Änglar och demoner. Den var filmad med handkamera på en biograf och bildkvaliteten var usel och ljudet burkigt, men vi såg ändå färdigt den. Sen hade jag svårt att sova av nån anledning och var vaken till halv fyra. Inte kul, idag är jag trött förstås.

Det är mulet idag och rätt svalt. Skönt för dom som brände sig igår men tråkigt för oss andra. Jag funderar på att shoppa lite, här är många butiker men inte så mycket intressanta saker (tycker jag) men jag tänkte försöka hitta lite presenter till Kellys barn, för de få dagarna när jag kommer hem kommer att vara tämligen fullspäckade. Sen tänker jag vila också, eftersom jag sov så dåligt i natt. Just nu har jag internetuppkoppling, men den är långsam och det funkar dåligt att ladda upp bilder, så jag tänkte nog sätta mig på internetkaféet också. Det ska regna (och åska) idag så jag får se när jag kan gå ner. Tyvärr ska vädret vara kass resten av tiden här, regn varje dag. Deppigt. Idag börjar annars den officiella turistsäsongen (alltid den 1 juni) och då ska allt i Igalo vara klart för turisterna. Till exempel ska alla gatuarbeten vara klara, och det är dom inte. Alla restauranger och butiker ska vara öppna, det är som inte heller men det gör ju inte så mycket, det flesta är förresten öppna så utbudet är stort nog.

Jag är duktigt trött på hotellmaten nu, det blir man alltid så här på slutet av vistelsen - i början smakar allt gott men nu känns det som om allt smakar likadant. Jag längtar efter vissa maträtter, som tacos eller tortillas, bouillabaisse, vår egen köttfärssås, hasselbackspotatis, min kyckling i lergryta och nästan vilken sås som helst, för det får man inte här. Jag längtar också efter min egen säng och min egen kudde, men mest av allt längtar jag efter barnen och Erik.

Nätet funkar nu för det mesta, men långt ifrån alltid. Några av de andra kommer till en inloggningssida nu, men varken jag eller Hans har drabbats av det. Turistsäsongen börjar officiellt den 1 juni (på måndag) och då kan jag tänka mig att man måste börja betala. Solstolarna är ännu gratis på Raffaelo, men jag skulle tro att de börjar ta betalt nu till helgen. På Titopiren har de tagit betalt hela tiden, €2. Det är rätt sura pengar när man bara vill stanna en timme eller två.

Fast jag har inte solat sedan i lördags. Först kändes det som om huden behövde vila lite, sen har vädret sett så hotfullt ut att jag avstått av den anledningen, men molnen har mestadels stannat över bergen så igår hade jag kunnat få nån timmes sol. Igår kväll regnade det och åskade i flera timmar, men nu skiner solen igen även om det är en del moln på himlen. Det ska vara svalare nu några dagar sägs det, men ännu har vi inte märkt nån skillnad, det var 35 grader igår också. Vi hade 28-29 grader på behandlingsavdelningen, det är väldigt mycket när man tränar hårt. Man svettas enormt, på träningspassen förstås, men också på till exempel lerinpackningen när svetten bara rinner av en - och man kan inte klia sig när svetten rinner i ansiktet, man är ju inpackad som en mumie. Värmen gör gott för stela leder så jag klagar inte det minsta. Kommer man ner till vattnet så fläktar det lite, att sitta i skuggan på ett kafé med en capuccino är underbart - fast igår blev det en frappé istället, mmmmmm!

Träningen är fantastisk, jag är mycket, mycket starkare än när jag kom, jag tycker att min hållning blivit bättre också och magen har blivit plattare tror jag. Jag har hoppat över efterrätt alla måltider utom en här på hotellet de sista veckorna, det gör säkert nån nytta, och jag tränar så hårt jag kan. Jag är himla trött nu, det är nog en kombination av värmen, högtrycket och träningen. Igår eftermiddags slocknade jag på sängen en timme eller så och det var underbart. Ändå var jag trött igår kväll, och sov till strax före väckarklockan ringde.

Vi har haft några strömavbrott, senast i morse. I morse höll det i sig i en timme och en kvart. Nödbelysningen tänds i taket (även när lamporna annars är släckta, så det händer att man vaknar av att det plötsligt blir ljust) men i badrummet är det kolsvart. Mindre kul när man ska krångla med linserna för att kunna droppa kortison. Iriten är i princip borta men jag droppar fortfarande nån gång ibland, och sätter i linsen efter nån timme.

Vi planerar att ta oss till Budva på lördag. Helst vill vi åka tidigt på morgonen och komma hem sent på kvällen, så att vi får ut så mycket som möjligt av dagen. Vi ska försöka få fram busstiderna under dagen, Kerstin har fått lite fraser av Radmila så att hon ska kunna fråga.

Nu är det strax dags för gruppgympan, som är ett av mina hårdaste pass, men också ett av de roligaste. Tyvärr är jag fortfarande så himla trött, jag känner egentligen mest för att lägga mig på sängen med AC:n på och sova en timme. Det kanske får bli i eftermiddag.

...

Eftermiddag. Det är mulet och varmt och jag tycker nästan att det är skönt med en mellandag, det känns kravlöst på nåt vis. Ska nog ta en promenad bort till Herceg Novi, kanske shoppa lite, jag får se.

Gruppgympan var tuff. Min individuella sjukgymnast har sagt nu denna veckan att jag börjar bli starkare än hon (en sanning med modifikation) och att hon också borde gå på min gruppgympa och idag kom hon faktsikt och var med, och jodå, hon blev också trött och svettig. Det är ett himla tempo och hela kroppen gås igenom. Armar, ben, mage, rygg, nacke och axlar.

Nu ska jag ta en lång sval dusch... Jag duschar många gånger om dan, fyra-fem gånger blir det i alla fall, lägg sen till vattengympa, under-vattensmassage och bubbelbad så förstår du att vi är rätt blötlagda här nere. Fet hudkräm anbefalles å det bestämdaste. Warm vanilla sugar body butter från Bath and Body Works. Yummy.

Jag undrar lite vem som läser den här bloggen egentligen så maila gärna en kommentar!

Nätet var borta hela helgen, men nu på morgonen är det tillbaka, så jag kunde äntligen publicera lördagens inlägg. Nu gäller det att smida medan järnet är varmt och skriva ett inlägg till - vem vet hur länge det fungerar?

Jag hade fått lite för mycket färg i lördags, men bara lite. Jag blev lite rosa på magen och höger lår, och fick några solplitor i urringningen. Rodnaden är borta nu och solplitorna är plattare. Det var oerhört varmt igår, så jag ville ändå inte vara i solen.

På förmiddagen kom Kerstins dotter Stina, så jag var nere och mötte henne när taxin kom. Efter lunch gick vi så småningom en promenad, provianterade lite och satte oss sen på Saint Tropez och drack Capuccino. Kerstin och Stina kom förbi och satte sig en stund, Kerstin beställde också in Capuccino men kompletterade med en pivo.

Vädret var oerhört klibbigt, och att vara insmord med spf 20 gör inte saken bättre, så när vi kom tillbaka tog jag en lång dusch och smorde in mig med after sun istället. Sen vilade jag en stund, flyttade sen in på Hans balkong innan vi tog en taxi till Sport Café i Herceg Novi där vi åt middag med Emma, Michelle och Håkan. Kerstin och Stina skulle ha kommit men de hade varit för länge på stranden så de dök inte upp.

Maten var underbar. Ryggbiff med pepparsås, broccoli, squash och pommes, och chokladtårta till efterrätt. Mmmmmm! Annars har jag låtit bli efterrätter i en hel vecka och tänker fortsätta med det; att bli serverad glass två gånger om dagen känns onödigt även om glassen på hotellet är gudomligt god.

Vi promenarade tillbaka, det tog ungefär en timme. Det var typ 30 grader varmt på rummet (och fortfarande väldigt varmt ute, troligen 25 grader eller mer men jag vet inte säkert eftersom jag inte kom ut på nätet för att kolla) och AC:n lade av efter eftermiddagens strömavbrott, så jag tog ytterligare en dusch för att svalka ner mig och har sedan sovit med balkongdörrarna öppna och bara lakanet på mig.

Strömavbrottet var annars årets första, tidigare år har vi haft strömavbrott titt som tätt. En trist detalj med strömavbrotten är att vattnet av någon outgrundlig anledning blir mycket grumligt och rostfärgat efteråt. Kerstin gjorde samma miss igår eftermiddags som jag gjorde förra året - hon bestämde sig för att tvätta. Många av hennes kläder, däribland hennes snygga vita klänning och hennes ljusblå träningsbyxor, har nu stora rostbruna fläckar och ser förfärliga ut. Jag vet att hon skulle försöka få tag på klorin igår, men vet inte om hon lyckades.

I morse var det lite svalare än de senaste morgnarna, 20 grader kanske vid 6:30 när vi gick på vår morgonpromenad. På morgnarna ligger det ett dis över vattenytan, det är joddimma har jag fått berättat och jag tycker att det är så vackert. Jag har några foton från en av våra morgonpromenader som jag tänkte lägga upp endera dagen - jag tror inte att nätet är tillräckligt stabilt ännu. Jag hoppas att det blir bättre under dagen.

Nu är det strax dags att gå till min första behandling; undervattensmassage, tätt följd av vattengympa och lerinpackning. Sen följer gruppgympa och enskild gympa, och idag ska jag till och med ha tid att äta lunch!

Jag upptäckte förvånat att det var flera dagar sedan jag senast skrev. Min irit är mycket bättre. Jag har inte fått de mediciner jag brukar få i Sverige, men det fungerar ändå. Här nere skriver man bara ut vidgande i extremfall under sommaren pga ljuset. Alltså har jag bara fått kortison, men det fungerar, så jag är inte orolig. Faktum är att det fungerar bättre än kortisonet jag fått hemma, så dosen är kanske annorlunda.

Vädret har blivit mycket varmt, över 30 grader varenda dag. Solen strålar och det är praktiskt taget vindstilla. Vi försöker ta det lugnt med solandet... ja inte Kerstin, som är fantastiskt brun, hon ser nästan mörkhyad ut nu!

Träningen går bra, jag är nöjd med mina pass. Emmas och min civila olydnad gav resultat, nu är gruppgympan precis som vi vill ha den - stenhård. De delade på gruppen så att de maskande holländarna fick behålla Dragan. Jag har flyttat om lite i mina tider så nästa vecka ska jag ha tid att äta lunch även på måndagar, onsdagar och fredagar. Det har varit lite kämpigt hittills.

Jag har varit rätt trött, det beror någ både på värmen och på träningen. Solat har jag mest gjort på balkongen på förmiddagen innan det blivit för varmt, sen har jag hållit mig i skuggan, jag har knappt varit utanför hotellet förutom för att handla vatten osv. I torsdags eftermiddag/kväll åkte vi till Dubrovnik. Det var kanonvarmt, men den gamla muromgärdade delan av Dubrovnik består av marmor och kalksten så där var förhållandevis svalt. Vi drack något läskande på samma bar där vi druckit samma drink de andra åren, stannade på ett annat ställe vi besökt tidigare och avslutade med pasta på samma restaurang som för två år sedan. Det blev alltså mycket traditioner och också en mycket trevlig kväll!

Igår eftermiddag hade vi obligatoriskt möte med hela gruppen, där vi delade med oss av våra erfarenheter av våra sjukdomar. Efter middagen hade sedan hela gruppen trivselkväll på Monaco och vi hade jättekul! Bosse från Helsingborg hade fått biljetter till Frediksdalsteatern av Eva Rydberg som han lottade ut (€2 per lott, alla pengarna gick oavkortat till barnreumatikerna på institutet) och jag och Kerstin vann vars en så nu ska vi titta ut ett datum och boka platser!

Restaurangen spelade ABBA hela kvällen, vi dansade och pratade och hade en härlig kväll. Tyvärr blev jag trött redan vid halv tolv och gick hem till hotellrummet och la mig. Idag softade vi och solade på balkongerna under förmiddagen, och på eftermiddagen har vi spenderat några timmar på Titopiren. Kerstin och jag badade. Hon är fortfarande kvar därnere, men jag har fått tillräckligt med sol. Jag har inte bränt mig, men hade jag stannat längre hade jag gjort det.

Vi har inte mycket planer för ikväll, men ta det lugnt på nåns balkong låter mest lockande för min del. Jag är fortfarande trött, fast jag lyckade somna om i morse. Jag har vaknat halv sex - sex de flesta morgnarna, men i morse somnade jag om strax efter sju och sov till klockan åtta, det var jätteskönt!

Nu tänkte jag ta en dusch, sen är det middag om en timme eller så. Jag vet inte när jag kommer att lyckas ladda upp det här, nätet har varit lite svajigt idag. Jag har foton att ladda upp också, men de får också vänta till nätet är stabilare... mycket stabilare, det tar tid att göra fotogallerier!

När jag gick och lade mig i söndags kväll, och såg mig i spegeln medan jag borstade tänderna, såg det ut som om mitt högra öga blivit grönt! Vid en närmare titt i bättre ljus såg jag att så var det förstås inte, men ögonvitan var rejält röd. Iritvarning. När jag vaknade igår morse gjorde ögat jätteont. Då visste jag att jag fått en irit, en inflammation i regnbågshinnan. *stön*

Efter vår morgonpromenad, som var jobbig eftersom jag har jätteont i vänster ben, försökte jag ringa ögonkliniken där hemma för att få reda på vilka mediciner jag brukar få. Jag använde min Skypetelefon, för att det inte skulle bli dyrt, men mottagningen var kass så dom hörde inte vad jag sa. Jag fick SMS:a Erik och be honom ringa upp mig på hotelltelefonen. Han fick i uppgift att ringa dom istllet, men både han och jag var väldigt tveksamma till om de skulle lämna ut en sån uppgift till honom. Han ringde, slapp faktiskt sitta i kö, och dom sa att visst, han kunde fått uppgifterna, men inte förrän senare på dagen eftersom dom var kort om folk.

Jag gick till läkaren här, Dr Zora, och hon höll med om att det var en irit, och tyckte att det var jättebra om jag fick uppgifter om vilka mediciner jag brukar använda, för då kunde hon skriva ut dem och jag slippa gå till en ögonläkare, men hon ville att jag skulle börja med kortison med en gång (bra idé) så hon skrev ett recept och jag fick ta ledigt från ett par pass och släpa med mig mitt onda ben bort till apoteket ute i byn.

Kortisonet kostade hela €1.45 (15 kr) så jag blev inte ruinerad precis. Jag gick upp på hotellrummet och skulle droppa, men insåg snabbt att flaskan inte såg ut som vanliga ögondroppsflaskor gör hemma. Den här var i glas och hade delar som skulle monteras. Det kändes som IKEA ungefär. Tyvärr var bruksanvisningen inte bara skriven på serbiska, utan också med kyrilliska bokstäver, och jag fattade inte hur delarna skulle sitta ihop så jag fick be sköterskan att göra det åt mig. Sen kunde jag äntligen droppa.

Under dagen fick jag namnen på de vidgande ögondropparna, och idag ska jag få det receptet. Det röda försvann nästan med en gång (fast jag var lite röd i ögat igen i morse) och smärtan avtog lite. På eftermiddagen gick vi ner till piren och solade och jag badade för första gången också. Sen drev det inte mörka moln och det började mullra i bergen, så Kerstin och jag satte oss på ett kafé och pratade. Det började duggregna, men vi hade det supermysigt, det var skitskönt att bara sitta och prata, hemlängtan blev mindre svår sen. På kvällen var vi några som satt på min balkong och pratade.

Idag har jag åter svinont i vänster ben och det är inte alls roligt. Vi gick långsamt och satt och vilade på en stenmur i morse på vår morgonpromenad, men jag vill absolut inte vara utan den. Det är den bästa stunden på hela dagen. Det är fortfarande hyfsat svalt ute, solen skiner, det är tyst och lugnt och vi går och pratar. Helt underbart.

Ögat var som sagt lite rödare igen i morse, men det ordnade sig med en droppe kortison. Träningen har varit bra, men Emma och jag strejkade faktiskt på gruppgymnastiken! Det är en sjukgymnast som heter Miljana som ska leda den, men Dragan, som är en nivå höre än hon i rangordningen, har kommit in och tagit över den alla dagar utom en. Gruppen kallas "Slim and Fit" och ska vara den tuffaste gruppen, man ska träna musklerna rejält och få upp flåset, men när Dragan leder den sitter vi på stolar och viftar med händerna eller har andningsövningar. Emma och jag har pratat mycket om det, och i morse gick hon och pratade med chefen för behandlingsavdelningen, Nada, som lovade att hon skulle prata med både Miljana och Dragan. Men klockan 11, när vi kommer till passet, är Dragan där i alla fall och Miljana ser olycklig ut. När han började, lämnade Emma och jag demonstrativt salen och gick och pratade med Nada igen, som blev irriterad på Dragan, och sedan löste problemet när passet var slut. Imorgon blir det bara Miljana. Strejk kan vara ett effektivt vapen i ett demokratiskt samhälle!

Vi har också varit lite irrierade på norrmän, som inte beter sig så trevligt i omklädningsrummen utan till exempel håller igen dörren när vi ska komma in och byta om, och holländare, som maskar på passen och därmed drar ner tempot, ibland är de till och med ivägen. Idag var där en norrman som tog en handduk som Valle hade liggande på sin väska vid bassängkanten, och som inte alls brydde sig om Valles protester! Det är tråkigt, för så här har det inte varit tidigare.

Det ser ut att bli fint väder hela dagen idag så jag hoppas på sol och bad senare i eftermiddag!

Åh jag vet att jag borde ha skrivit tidigare, men det har varit lite mycket...

I torsdags eftermiddag åkte vi iaf på båtutflykt till den lilla staden Perast långt in i Kotor-bukten. Båten gick redan klockan tre så all eftermiddagsgymnastik var inställd. Jag skulle tro att ungefär hälften av svenskarna följde med. Båtturen tog drygt en timme på vart håll, vi satt och pratade och Tanja från Igalo Resor guidade efter hand. Båten stannade till på den konstgjorda ön Gospa od Skrpjela, där vi tittade på kyrkan och museet. Sen stannade vi alltså i Perast där vi satte oss på en mysig restaurang nere vid vattnet, innan båten vände tillbaka. Bilder finns i galleriet Båtutflykt till Perast.

På vägen hem började Hans, Håkan och jag prata om mat, och sen var vi helt enkelt tvungna att gå och äta pizza när vi kom tillbaka, på en pizzeria som också heter Nautilus. Jag tror att det är en kedja, det finns ytterligare en restaurang i Igalo som heter Nautilus. Jag var smart och tag en liten, vilket visade sig vara en pizza av normal svensk storlek. Jag lyckades pressa i mig halva och var sen för mätt för att äta frukost dagen efter. Jättegod var den i alla fall.

På fredagen var det träning som vanligt. På kvällen var jag trött och längtade hem, undrade vad min familj gjorde och så vidare, så Hans och jag stannade på hotellet och tittade på ett Hipp Hipp avsnitt när dom andra gick ut. Man blir så himla trött ibland, det är väl för att man jobbar så hårt på träningen men också på grund av värmen och kanske också omställningen från det vanliga livet därhemma gör sitt.

Igår (lördag) var jag fortfarande lite låg på morgonen, och vädret var mulet men det var jättevarmt; det blev över 30 grader senare. Hans och jag gick på en långpromenad, vi gick faktiskt längre än vi någonsin gjort tidigare här - vi gick förbi Herceg Novi. Vi stannade ungefär halvvägs på Jazzkaféet där vi drack en gudomlig capuccino. Att sitta där i skuggan under deras parasoller och lyssna på Jazz och se och höra vågorna slå in mot strandpromenaden rakt framför oss var underbart. Vi stannade faktiskt på samma ställe när vi gick tillbaka. Jag tycker vi var jätteduktiga eftersom ingen av oss har gått så där himla bra i vår. Vi hade båda två rätt ont senare, men när man vet att man har gjort nåt som är bra för kroppen så är det faktiskt skön smärta. Det finns några bilder från vår promenad i galleriet Promenad till Herceg Novi.

Vi var tillbaka vid två och åt lunch och blev sittande rätt länge och pratade med några av de andra patienterna. Hela eftermiddagen vilade jag sedan på hotellrummet. Jag var trött, det var varmt men inte soligt, jag ville läsa ut min bok. Det var jätteskönt. Vi gick ner och åt middag strax efter 18, sen satt Kerstin, Hans, jag och Håken på Hans balkong nån timme innan vi gick ner till det tredje Nautilus.

Idag är det växlande molnighet och det ska bli 33 grader. Klockan är halv åtta på morgonen och nu ska jag ta en dusch och sedan gå ner och äte frukost. Jag hoppas det blir tillräckligt fint väder för att ligga på piren och sola idag.

Jag är kanontrött men jag ska försöka skriva lite ändå.

Träningen kom igång i tisdags. Jag har fått bra och hårda pass - och många, fler än jag någonsin haft. Jag känner mig nästan lite stressad, hinner bara upp och byta om mellan passen.

Vi (Kerstin, Hans och jag) börjar morgonen med att gå ut och gå, upp till en timme har det blivit. Sen äter jag frukost och därefter har jag behandlingar. Massage, undervattensmassage, lerinpackning och bubbelbad är mina avslappnande behandlingar, två av dem varje dag. Utöver det har jag vattengympa och gruppgympa varje dag, båda med inriktningen "slimming" vilket innebär att man jobbar mycket med mage, rygg och ben men också med konditionen. Måndag - onsdag - fredag har jag dessutom individuell sjukgymnastik. Jag har fått samma sjukgymnast som förra året och vi kör samma Pilatesövningar. Det var härligt att upptäcka att min kropp klarar mycket mer än den gjorde när jag kom förra året!

Egentligen skulle jag dessutom ha eftermiddagsgymnastik för Bechterew-patienter varje dag, men på måndag - onsdag - fredag krockar den med min enda chans att äta lunch. Jag ska försöka gå på tisdagar och torsdagar.

Idag har jag dock inte varit där, det var inställt eftersom många svenskar åkte på båtutflykt till Perast idag. Bilder från den utflykten kommer under morgondagen! Tills vidare finns det dock några nya bilder i galleriet. Utsikt från balkongen och välkomstmiddag.

Jag har träningsvärk men det är en skön smärta. Magen är värst. Tyvärr har jag himla ont i SI-lederna och vänster vad också, och den smärtan känns inte bra på samma sätt. Men det kommer att gå över!

Nu ska jag försöka sova lite innan det är dags att gå upp igen. Jag är rätt trött, faktiskt. Man blir det.

Flickorna följde med när Erik släppte av mig hos Hans och Åsa och det uppskattade jag jättemycket, fast jag tror att anledningen till att de bestämde sig för att följa med delvis var att de vill träffa Hans lille pojke Alfred. Efter ett sorgligt adjö till familjen körde Åsa och Alfred oss till Kastrup, där vi checkade in våra väskor (gick jättesmidigt) och sen började omedelbart de andra resenärerna dyka upp, så Hans och jag hjälpte dem också att checka in. När alla vara klara var det dags att gå igenom säkerhetskontrollen. Det pep som vanligt när jag gick igenom, jag tror det är byglarna i bh:n som är problemet. Jag måste komma ihåg att ta min enda bygelfria bh när vi åker till USA, där är ju säkerheten ännu högre och det är bökigt om det skulle pipa. De frågade också om min Enbrel (sprutor) med tillhörande kylklampar, men jag lyckades förklara att det var medicin.

Vi hade inte mycket tid till att handla, men jag, som inte hade hunnit äta nån lunch, lyckades hinna trycka i mig en pølse innan vi gick på flyget. Då visade det sig att de hade bytt till ett mindre plan, och flyttat alla passagerare på B och E platser, vilket innebar att fyra i vår grupp, inklusive jag själv, fick nya platser. Alla de andra blev lyckligtvis placerade i närheten av sina tidigare platser, men jag blev placerad cirka 10 rader bakom resten av gruppen, vilket jag inte var överdrivet förtjust i. På planet är det ju egentligen inget problem, utom att det är tråkigt, men vid avstigningen hade jag velat hålla ihop gruppen, men det hade jag nu ingen kontroll över. Mest irriterad var jag egentligen över att jag lagt nästan en timme på att fixa bra platser till hela gruppen - helt i onödan - istället för att spendera den tiden med mina barn. Det visade sig dessutom att SAS hade lyckats få fel matvagnar på det nya, mindre planet, vilket innebar att det inte fanns några tilltugg att köpa, utom någon sorts mackor som såg rätt vissna ut.

Det gick så där att hålla ihop gruppen i Frankfurt. De flesta ville titta lite i affärer och sedan äta något, och där splittrades gruppen. Jag fick lita på att alla gruppen var vuxna människor som kan ta vara på sig själva. Jag åt en kanongod gulashsoppa, härligt. På planet mellan Frankfurt och Dubrovnik fungerade allt smidigare, jag tycker mycket bättre om Croatian Airlines än SAS. I Dubrovnik kom våra väskor jättesnabbt, och utanför väntade Tanja och Roland från Igalo Resor med en liten buss. Resan till hotellet tog en knapp timme som vanligt.

På hotellrummet väntade lite kallskuret, och efter att ha ätit lite gick Hans och jag ner på Monaco, där vi hittade Kerstin. Det visade sig att vi fått rummen bredvid varandra, jättebra! Vi tog en öl innan vi gick hem och lade oss.

I morse vaknade jag tidigt, halv sex ungefär. Jag hade ont och kunde inte somna om, så jag gick upp och började packa upp, sen duschade jag och satte mig på balkongen och läste. Halv åtta ringde telefonen, det var Nada på Igalo Resor som undrade om jag ville ta min läkarundersökning idag istället för imorgon, så att jag kunde börja träningen en dag tidigare. Det ville jag jättgärna! Nada bad mig knacka på Hans dörr och höra efter om han också vill komma en dag tidigare. Han sov visserligen rätt hårt men han vaknade till slut, och tyckte också att det var en bra idé att gå en dag tidigare. Jag gick först; läkarunderökningen tar en halvtimme ungefär. När Hans var klar gick vi ner tillsammans och åt frukost med de andra svenskarna före informationsmötet som höll på en och en halv timme ungefär. De från Skånegruppen som inte varit här tidigare gick sedan en promenad i byn tillsammans med Igalo Resors reseledare. Jag gick och handlade schampo, tvål, deo och tandkräm... tunga saker som man lika gärna kan köpa här nere, skulle varit mycket trist om man fått betala för övervikt på Kastrup på grund av att man släpat med sånt som man lika gärna kan köpa här, troligen billigare dessutom.

Till lunch finns det alltid 3 rätter med kött eller fisk plus en vegetarisk att välja på, idag blev det spaghetti med oxgulash, jag visste sen tidigare att den är jättegod. Efter lunch läste jag lite på rummet, vilade mig lite, sen duschade jag mig och gjorde mig iordning inför välkomstmiddagen på Nationalrestaurangen.

Det är ju hopplöst att jag aldrig lär mig. Efter middagen var vi några som blev stående utanför och pratade medan det blev mörkare och kallare... rätt rått och kallt till slut. Nu har jag ont. Jag måste sova, för i morgon halv åtta börjar träningen med Bechterewgympa ute i parken. Kerstin har hamnat i min grupp så jag är säker på att vi kommer att få kul!

Jag borde inte ha resfeber, eftersom jag gjort den här resan tre gånger tidigare, men lite resfeber har jag allt, eftersom jag vaknade halv fyra och inte kunde somna om. Det är väl som jag längtar efter att komma iväg.

Jag checkade in mig och alla andra skånska passagerare igår kväll, och lyckades få platser till oss i planet nära varandra och hyfsat långt fram i planet (rad 7-10). Skönt att ha det avklarat i alla fall. Det var lite bökigt... Jag fick logga in en gång per resenär, och lyckades bli utloggad ett par gånger, men nu har jag checkat och dubbelcheckat och det ska stämma. E-tickets är ju smidigt när det bara är man själv och nån till som reser, men jag hade dålig koll på hur det funkar när man har biljetter till ett större sällskap, och dessutom på flera olika boknings-nummer. Nu har jag boardingpass till alla som ska med. Är de inte nöjda med sina platser får de byta med varandra, vi sitter ju i grupp så det borde kunna fungera.

Packningen är praktiskt taget klar, ska stoppa ner datorn och kylväska med Enbrel strax innan jag åker. Jag klarar vikten lite så där... Resväskan, som får väga 20 kg, bäger 20,5 kg. Det lär inte vara några problem. Handbagaget får väga 8 kg men väger mer, kanske 9 kg eller så (och då har jag inte vägt min handväska), så jag hoppas innerligt att de inte väger det. Jag har aldrig varit med om att de väger handbagaget på Kastrup, men nån gång ska ju vara den första. Handbagaget känns inte tungt, och förresten har det hjul och jag måste plocka up både kylväskan och datorn vid säkerhetskontrollen (jag hatar den biten, inte kul alls att folk ser in i ens väska) så mitt bagage blir ju inte "samlat" förrän jag går på planet och då är det ju mitt eget problem om min väska är tung, eller hur?

Erik ska lämna av mig hos Hans och Åsa klockan 12, sen kör hon (och Alfred) oss över bron till Kastrup. 13:45 ska vi träffa resten av gruppen, sista boarding är 14:50 och planet lyfter kl 15:15. Vi mellanlandar i Frankfurt i två timmar och landar i Dubrovnik 20:35. Att få resväskan där går hyfsat fort eftersom det är en lite flygplats, transfern till hotellet (minibuss över gränsen till Montenegro) tar ungefär en timme. Vi borde vara på hotellet vid 22-tiden. Där väntar Kerstin på oss, förhoppningsvis med en kall pivo.

Vädret där nere då? Säkert att ni vill veta? Soligt och knappt 30 grader. Det kan jag leva med.

Det kan ta någon dag sedan jag kommit ner innan jag får tillgång till internet, så det kan dröja någon dag innan jag uppdaterar bloggen. Imorgon blir det infomöte på morgonen och välkomstmiddag på kvällen, och på måndag blir det läkarundersökningar. Träningen och behandlingarna börja på tisdag. Det ska bli härligt att komma igång, för det är ju därför vi reser. Att vara ifrån familjen i fyra veckor är så där lagom roligt. Enda sättet att stå ut med sig själv, att stå ut med den uppoffringen, är att göra det mesta möjliga av träningen så att man kommer hem och mår mycket, mycket bättre än när man for. Fokuserar man inte på träningen, borde man inte åka alls. Det är slöseri med landstingets pengar, nån som bättre hade kunnat ta tillvara resurserna borde ha fått åka istället. Är jag hård och orättvis nu?

Nu är det 27 dagar kvar tills vi reser. Här hemma har våren börjat komma, det börjar bli varmare, men även om jag varit reumatiker i många år går jag på samma smäll varje år: Man börjar rota i trädgården, och bestämmer sig för att ta det försiktigt, att vara rädd om kroppen, men sen ligger man på knä i rabatterna och gräver i alla fall. Det var förra helgen jag gjorde den missen. Nu i påskhelgen har jag varit mycket förnuftigare. Men jag har ändå fått en hel del gjort i trädgården, det gäller att använda rätt arbetsställningar och be om hjälp med sånt som är tungt.

Jag har också gjort en helt ny design till Igalo Resors site nu i påskhelgen. När jag gjorde den gamla för snart två år sedan hade jag inte de kunskaperna om web design som jag har idag, och min smak har förändrats på den här tiden också. Jag kände att det var dags för något nytt, en mer stilren design som låg mer i tiden. Jag ville också se över bilderna, göra dem fräschare,
men framförallt lägga till bildgallerier med massvis av nya bilder.

Om du för musen över bilden ser du hur den gamla siten såg ut. Jag är mycket mer nöjd med det nya utseendet.

5 veckor och 1 dag tills jag åker. Jag längtar! Det har varit mycket på jobbet och ingen tid alls att ta hand om kroppen. Den här tiden är ofta den värsta på året för mig och det här är inget undantag. Jag har ont överallt och är kanontrött. Det ska bli fantastiskt skönt att komma ner till Igalo och träna mycket och få behandlingar och värme. Jag ska erkänna att jag ser fram emot ett annat tempo också, men att vara igång och träna så mycket är ingen semester som vissa tycks tro. Man blir dessutom trött av värme och träning, men eftersom man inte arbetar kan man passa på att sova lite extra. Det är många som nästan dagligen sover middag eller tar en tupplur mellan passen. De flesta håller på med träning och behandlingar från sju på morgonen till fyratiden på eftermiddagen, men man brukar ha luckor i schemat så att man kan vila också.

Mitt projekt, som jag har arbetat med sju månader nu, har release idag. Den sista tiden har jag inte kunnat se förbi den här dagen, har knappt kunnat tänka på den förestående resan. Jag har till och med sovit dåligt på sistone, så det ska bli verkligt skönt att få koppla av i helgen; kanske lyckas jag sova lite längre på morgnarna. När jag har kommit fatt mig själv ska jag börja tänka på resan och förbereda mig mentalt. Det måste man göra, man måste få upp motivationen för att till fullo kunna utnyttja den fantastiska chans som landstinget gett oss. Det gäller att vara riktigt träningsmotiverad när man kommer ner. Träningen är ju anledningen till att vi är borta från våra familjer så länge. Att vara det kan vara jobbigt, speciellt om man som jag har barn. Men koncentrerar man sig på träningen, och vet hur mycket bättre man kommer att vara när man kommer hem, så brukar det fungera. Barnen vinner också mycket på att ha en friskare mamma eller pappa som orkar mer.

Precis som när jag senast bloggade, i maj förra året, så kan man prenumerera på bloggen. Klicka på länken och skriv ett mail så lägger jag till dig på distrubutionslistan. Du kommer då att få ett mail när en uppdatering skett.

Nedräkning: